Matilda Johanson

 

 

Själv har jag varit en väldigt dömande person. Väldigt dömande. Varför? Min inre självkänsla visste inte bättre än att det var rätt. Har man som jag växt upp med att bög är ett skällsord och att HBTQ-personer är människor som det inte står rätt till för är det svårt att bryta det. Hela min uppväxt har jag fått leva med att vara född till tjej, vilket är synd för mig för jag kommer aldrig vara lika bra som mannen. Hela mitt liv har jag fått leva enligt de gamla normena. 

 

I början av förra sommarn gick jag ut högstadiet. Tiden efter det har jag utvecklats mer än vad jag gjort på 16 år. Sen den dagen jag klev ut ur den bubblan har jag tagit mina egna val och tagit konsekvenserna för det. Jag har gjort så många misstag men även misstag som hjälpt mig bli fri. Idag är jag påväg att bli en självständig individ, som inte går med på att bli nedtryckt av någon. Säger någon emot mig blir jag bara mer taggad på göra det.

 

I mitt liv har jag aldrig attraherats av en tjej på samma sätt som jag blivit attraherad av killar. Däremot tycker jag tjejkroppen är jävligt mycket sexigare än killars. Detta gör inte mig homosexuell. Detta gör inte mig heterosexuell. Detta gör mig inte till bisexuell. Detta gör mig till mig. Jag kommer aldrig säga att jag är hetero, homo eller bi. Frågar någon kommer jag svara att jag den jag är och faller jag för en tjej, ja då gör jag det eller vice versa. 

 

Dock är det inte lika lätt för många. Vissa känner inte att de passar in i samhället, de gör vad som helst men passar inte in. Tillslut trotsar de samhället och får då iställer minst 75% av samlingen emot sig. När ska samhället sluta pressa på att alla ska vara i sina fack. Varför kan inte samhället acceptera att alla får vara sig själva utan fack. Ingen ska vara exluderad eller behöva kalla sig saker som inte accepterade av alla. Vi lever på 2000-talet och ändå är så många saker tabubelagda. När ska allt bli rätt för alla?